Sagan om vårat hjärta

Känner att jag verkligen har varit svinkass på att uppdatera, men jag har haft så himla mycket annat att tänka på..

Den 10:onde maj föddes våran son Maximilian på Umeå sjukhus med planerat kejsarsnitt, allt gick jätte bra. Tyckte att de va läskigt att ligga vaken och känna allt dom gjorde, men inget gjorde ont (var ju bedövad). Jag såg inget, hade ett tyg för magen så jag inte skulle se något alls, allt gick väldigt fort, jag trodde att de skulle ta lite längre tid än de gjorde att få ut honom ur magen, men efter bara några minuter hörde jag hans skrik för första gången. Jag fick inte hålla honom på engång utan bara se honom snabbt, han var den vackraste människa jag någonsin sett.. Christian fick följa med honom och alla läkare upp på barn 4:a där de fick hjälpa Maximilian med anningen och även sätta dropp och ekg övervakning på honom. Medans jag fortfarande låg kvar på operationsbordet och blev ihop sydd igen, sen rullade de mig till förlossningen där jag fick ligga tills bedövningen hade börjat släppa.. Så fort bedövningen hade släpp så rullade de mig i sängen bort till barn 4:a där jag fick hålla Maximilian för första gången, de går inte att beskriva hur de kändes. De va helt magiskt, en känsla som aldrig går att föreställa sig.. Redan på eftermiddagen den 10/5 så var jag uppe på benen igen och gick, men jag stödde mig på en rullstol.. Jag blev flyttat från förlossningen till BB redan samma dag och jag fick stanna på BB i 2 dygn för att de ville se att allt gick bra med såret och att jag inte hade så ont.

Jag och Christian tillbringade våra dagar på barn 4:a, vi såg våran älskade son bli bättre och bättre för varje dag som gick, men de va en otroligt tuff start för oss som familj. Att se Maximilian med alla dessa slangar och maskiner kopplad till honom tog väldigt hårt på mig, jag grät varje dag och ibland helt utan anledning.. De jobbigaste var att se honom ligga där, och att veta att jag var helt maktlös, jag kunde inte göra något för att få honom bättre utan jag kunde bara hoppas och vänta.. Men redan efter 10 dagar så fick vi flytta från Umeå till Öviks sjukhus istället, vi blev transporterade i en ambulans ner.

Här i Övik fick vi vårat eget rum, så den 19/5 sov vi våran första natt med Maximilan.. Anledningen till att vi var kvar på sjukhuset var att han var tvungen att börja äta innan vi fick åka hem. Han sondades.. Vi hade inte tidigare lagt någon större vikt på att få honom till att börja amma, vi ansåg att de va viktigare att få honom frisk först.. Den 21/5 fick vi våran första permis, Christian gick hem och hämtade vagnen, solen sken. När vi gick från sjukhuset med våran älskade son i vagnen så kändes det som att inget spelade någon roll, de ända som betydde något var våran familj.. Har aldrig kännt mig så stolt som jag gjorde när vi gick ner för Nygatan.. Detta blev våran första natt hemma, och så förblev det, vi har inte sovit ett natt på sjukhus efter detta. Det har rullat på som de ska, de började med att han kunde äta från flaska och han ammade lite lite grann, men nu ammar han fullt ut, sonden är ett minne blott och flaskan står på hyllan. Han går upp i vikt varje gång vi väger honom och han har vuxit 3.7 cm sen den 19/5.. Allt går åt rätt håll och jag är den stoltaste mamman på denna jord.
Våran älskade Maximilian

Har snart avklarat den tråkigaste fredagen på världigt länge.. Att sitta på ett sjukhus helt själv är inget att hurra för iaf, att inte kunna prata med någon eller så.. Säger bara, vilken tur att jag har datorn med mig som det även finns lite filmer på.. Har sett alla filmer redan, men va tusan.. Gjorde ett nytt ul idag och de såg bara bra ut, så de känns skönt.. Hjärtrytmen har börjat bli stabil igen, så nu får jag hålla tummar och tår att detta fortsätter att vara bra och att de håller sig föralltid. Måste minst stanna här tillls på måndag iaf, är nu på kardiologen med ständig övervakning med ekg.. Ekg platterna kliar, nålen i handen kliar, tejpen runt nålen kliar.. Jag blir tokig..

Nu ska jag se någon film och vänta på att min älskade ska sluta jobba så han ringer snart! God natt!

Sitter nu här i min sjukhus säng i Umeå och hoppas att allt kommer att bli bra snart.. De börjar ta otroligt mycket på kropp och humör detta.. Är nu i Umeå igen för att jag hade blivit förgiftad av medicinen (kunde knappt andas och kräktes) och hjärtat började slå fort på bebben igen.. Nu slår hjärtat jätte bra igen och jag har fått en ny medicin, så nu håller jag tummarna att detta ska hålla.. Jag orkar inte med något mer snart.. Saker och ting blir aldrig som man tänk sig! Tyvärr..
Nu ska jag pussa på C som ligger och sover..

Jag är verkligen kass på att uppdatera.. Men läget nu är sådär, är nu inlagd på Övikssjukhus för observation över natten.. Bebben har lite hög hjärtrytm nu igen, så måste kolla med ctg inatt och även tidigt imorgon bitti, de ska även göra ul imorgon.. De säger att om de inte blivit bättre tills imorgon bitti så ska jag nog få börja äta en till hjärt medicin... Tycker att de borde räcka med dom 10 tabletter jag får äta varje dag, men tydligen inte.. De är så konstigt att medicinen pendlar så mycket upp och ner i mitt blod, jag äter samma dos varje dag, men jag har olika halter i blodet nästan varje dag... Märkligt.. Jaja, de är väl bara att bita ihop och gilla läget!

de stämmer, vi är hemma! Jag fick komma hem igår, hur skönt som helst.. Men jag måste upp på sjukhuset här i Övik en gång om dagen, för hur länge kan jag inte svara på.. Men de är de ju värt, även fast de känns drygt att behöva gå upp dit varje dag, men jag slipper ju iaf att bo på sjukhuset..

idag har jag varit på sjukhuset 9 hela dagar, usch.. men änltlligen så har våran älskling i magen slagit om till en bra hjärtfrekvens och svarat på medicinen. Har gjort 3 st ctg-kurvor idag och samtliga har varit riktigt bra.. Har faktiskt inte varit så här bra någon gång sen vi kom hit, så nu är hoppet uppe igen. Doktorn sa att om de håller i sig även imorgon, så får jag åka hem :)... Jag hoppas verkligen på de...

idag har jag varit på sjukhuset 9 hela dagar, usch.. men änltlligen så har våran älskling i magen slagit om till en bra hjärtfrekvens och svarat på medicinen. Har gjort 3 st ctg-kurvor idag och samtliga har varit riktigt bra.. Har faktiskt inte varit så här bra gång sen vi kom hit, så nu är hoppet uppe igen. Doktorn sa att om de håller i sig även imorgon, så får jag åka hem :)... Jag hoppas verkligen på de...

Har nu inte uppdaterat på ett tag för att har inte haft så mycket  att skriva.. De har varken blivit bättre eller sämre dessa dagar.. Solstrålen i magen fortsätter att få små toppar, men de är inte alls lika länge som de ligger och tickar fort och de är ju bra. Men målet är att de inte ska vara någon topp alls.. Igår så upptäckte dom att jag hade lite för hög halt av medicinen i mitt blod, så idag har jag inte fått börja med en längre dos igen.. Väntar nu på att dom ska komma från akuten sätta ekg på mig för att se så att min hjärta inte blivit drabbat på något dåligt sätt.. De återstår att se!

5:e dagen på sjukhuset är nu på väg att lida mot sitt slut, och de känns inte som att de har blivit något bättre. Hjärtat på lilla bebisen fortsätter att svaja, ibland är de ruskigt bra och andra gånger riktigt dåligt. De svajar upp och ner hela tiden.. Detta är otroligt jobbigt, önskar att allt bara blev bra nu.. Imorgon så får jag förmodligen en lite permis så att jag kan åka hem över dagen så jag får hämta lite nya rena kläder och så... De är behövligt att få lämna detta sjukhus och få se något nytt.. Vi har även haft besök idag av min kusin, hennes man och deras söta son Vilgot.. Roligt att dom kom iaf..

Nu ska jag försöka sova, vill att denna dag ska vara slut NU, bye!

Känns som vi nu är tillbaka på ruta 1 igen, morgonens ctg visade tyvärr inget glatt besked, gjorde en ctg kurva på 1 timme och tyvärr var de bara 7 min som var bra. Vilket betyder ökad dos av medicin och att jag måste stanna kvar på sjukhuset.. Jag ska prata med läkaren idag om att jag kanske kan få en längre permis imorgon och få åka hem över dagen, måste hem och hämta lite kläder och pussa på mina katter. Vem hade räknat med att jag skulle behöva stanna här en vecka? Om inte länge.. Jag som hoppades så himla mycket på att få komma hem innan helgen, men de skeppet har nog passerat så jag måste nog vänta tills efter helgen, suck

Mycket har hänt dom senaste dagarna..

I söndags så åkte jag in på förlossningen för att kolla upp en grej, men de visade sig att något helt annat var tokigt, hjärtats rytm på våran lilla bebbe.. Läkarna och barnmorskorna på förlossningen i Övik, blev rädd för att bebisen var stresad och de höll på att bli akutkejsarsnitt när hjärtat på bebisen äntligen gick ner till normal frekvens. Vilket ledde till ambulans upp till Umeå istället. När jag väl kommer upp hit till Umeå så åker vi in på förlossningen för att ta några prover på mig, men blir sedan skickad till hjärtavdelningen för att påbörja medicinering, fick 3 doser vid olika tillfällen inprutade direkt i blodet (under denna tid fick jag hela tiden sitta med EKG för att se att min hjärta inte blev påvärkad av detta). Vilket de inte blev, men efter 3 doser så klev vi över på tablettform istället, vilket känns mycket bättre. Äter nu 4 tabletter om dagen, 2 på morgonen och 2 på kvällen. Vi gör 3 CTG kurvor varje dag, och tyvärr så får fortfarande vårat älskade barn fortfarande vissa toppar med höga hjärtfrekvens, men de är betydligt mindre än vad va varit tidigare. Vi har nu flyttat från hjärtavdelningen och befinner nu oss på BB istället. Håller nu tummarna för att vi ska få komma hem till Övik imorgon, eller åtminstonde bli flyttad i Övikssjukhus istället!

Idag så var jag på en föreläsning om förlossningen uppe på Ankaret, de var en barnmorska som jobbar på förlossningen som var där och pratade och visade bild spel, helt ärligt, jag tycker inte att de va speciellt bra om jag ska vara ärlig.. Hon var flummig och visste egentligen inte vad hon skulle prata om verkade det som..  Hon kanske var nervös eftersom de var första gången som denna förläsning fölls. I vanliga fall brukar man få komma på förlossningen och på bb på ett litet besök med föräldragruppen, men eftersom det går ett RS-virus just nu är de helt förbjudet att vistas där förutom om man inte behöver föda förståss..
Nu har vi bara en föräldragrupp träff kvar, de känns faktiskt lite tråkigt att de bara är en kvar, för vi har världens bästa barnmorska som håller i den och hon skojar och får verkligen allt att bli intressant.. De är skillnad från min vanliga, visst hon är bra hon också, men de är väldigt stelt och man vet egentligen inte vad man ska säga när man är hos henne..

Herre gud, de är inte alls länge kvar.. JIPPI :D

Idag så går jag in i v.32.. Så nu är de inte alls länge kvar.. Jag LÄNGTAR... Ryggvärken blir tyvärr inge bättre, utan de går tyvärr åt fel håll, men de är väl bara att bita ihop..
Christian är på pappagruppen just nu, blir lite nyfiken om vad dom pratar om, haha..

Jag sak knäppa ett kort på magen ikväll, bild kommer snart!

Var hos barnmorskan idag, alla värden såg bra ut.. Hjärtslagen låg på 140 i snitt, nästan dubbelt så snabbt som jag.. Det är helt otroligt att lyssna på, att få höra min bebis, mitt barns hjärtljud i hela rummet. Det är helt magiskt, de går verkligen inte att beskriva med ord hur lycklig man känner sig när man ligger där och lyssnar..  Barnmorskan kände även efter hur bebisen låt i magen och han/hon hade vänt sig med huvudet neråt, så de förklarar alla kraftiga påtryckningar neråt och alla sparkar uppåt..

Jag känner mig så otroligt lycklig, jag är tillsammans med världens bästa pojkvän.. Och vi ska nu får ett helt magiskt litet undervärk tillsammans!